"Ack, tänk ändå, den som var av vacker färg,
jag vill prydas likt en indisk säng"
"Och den som slapp tonerna av trä och berg.
Jag vill se ut som en rosenprydd, turkos maräng."
"Och den som slapp tonerna av trä och berg.
Jag vill se ut som en rosenprydd, turkos maräng."
Denna underliga konversation hörde jag viskas på mitt skrivbord igårkväll.
Det var en deprimerad anatomidocka och ett bordsstaffli som speglade sig i varandras misär.
Varje dag ser dom mig virka fram den ena färgglada kompisen efter den andra, å där står dom, tråkbeiga och ledsna.
Eftersom jag har en medfödd gen att vilja göra folk (och träfigurer/stafflier) glada tog jag mig givetvis an deras önskan.
Först en klassisk Före-bild:
Nej men oj, är det en liten kines på bilden på staflit!?
SvaraRaderaoj så tjusigt de blev! :D /nettan
SvaraRaderaHaha.. Underbart! Man faktiskt ser hur glad modellen blev.. =)
SvaraRadera